bealinda

Jag är så fruktansvärt rädd. Det här med döden skrämmer mig otroligt mycket. Inte det här att jag skulle dö, utan att någon annan person i min närhet skulle göra det.

Jag är ganska bortskämt vad det gäller döden, det är inte så många i min närmaste närhet som har dött. Därför skrämmer det mig otroligt mycket just nu.

Jag känner att jag behöver skriva av mig lite, ingen behöver läsa. Jag måste bara lätta lite på mitt hjärta. Det är jag så grymt dålig på, jag håller det bara för mig själv och det blir bara tyngre och tyngre då.

Varför ringer jag då inte Adam? Jag vill inte lägga på honom mer, han har så mycket redan. Ja älskling jag vet att ja lovar hela tiden att jag ska ringa när jag mår dåligt. Men nej du ska inte behöva höra det.



Farfar har haft canser i många år nu. Han har trots det varit mycket pigg och kunnat jobbat som han alltid gjort. Åkt traktor, meckat med sina älskade bilar, lekt med barnbarn och kört sina älskade barnbarn i sina fina bilar. Jag har alltid älskat känslan att få åka bredvid farfar i hans mina bilar. Det har vi nog gjort allihopa, vi barnbarn.

Att åka till farmor och farfar har alltid betytt en rolig och lugn stund. Inte många regler och inget tjat från föräldrarna. Efterätt och god mat fick man såklart också. Att sova över var såklart det absolut bästa man kunde vara med om! Man fick vara vaken så länge man ville och hade allt fokus på en själv bara. Godis och glass, ja gud vet allt man fick. Det var helt underbart helt enkelt.

Farfar luktar olja, hans händer var alltid svarta och han skulle alltid kladda av sig på mig:) Jag sprang iväg och ville absolut inte vara med om det. Att ligga i kökssoffan var också roligt. Det är farfars soffa, som jag alltid ville ligga på bara för att retas:) han kittlade mig för att få tillbaka platsen och jag kiknade av skratt.

Det var tider det.

Nu ligger han mest. Han frågar doktorn själv när han kommer dö. Det känns hemskt. Hemskt för honom som inte kan göra så mycket, bara ligga och vänta....vänta på att hans liv ska försvinna. Han är så klar i huvudet, han vet precis vad som händer. Det är synd om honom som inget kan göra, utan bara kan ligga och vänta:(

Jag är ledsen och rädd men det är inte ett dugg synd om mig. Jag kan gå vidare. Farfar ligger och väntar på att han ska dö, jag har hela mitt liv framför mig.

En dag kommer jag också ligga på dödsbädden. Förhoppningsvis har jag barn och barnbarn som bryr sig om mig. Jag kommer kunna se tillbaka på mitt liv som förhoppningsvis blir bra. Minnas allt som hänt. Inte som farfar.

Han har varit sjuk så länge nu. Ingenting hjälper. Han bara väntar på att dö.

Det värsta som kan hända nu är att han ligger och mår jätte dåligt och har ont länge. Det är bättre att han dör utan smärta. Bara han slipper lida.

Men han inser redan vad som kommer hända. han lider redan. Han ser sanningen i vitögat. Han kommer dö. Om det tar 2månader eller 2år vet ingen. Men jag hoppas att han inte behöver lida så mycket.

Min farfar är den bästa som finns! Han har alltid funnits där och alltid gjort mig glad. Jag älskar honom och önskar att han hade fått hjälp i tid. Då hade det kanske inte blivit så här.

Jag älskar dig farfar. Jag önskar jag kunde göra något för att hjälpa dig. Det enda jag kan göra är att träffa dig ofta och visa hur mycket du betyder för mig. För du betyder mycket för mig farfar! Du är en helt underbar person som jag älskar! Jag har så många minnen av dig och jag är lycklig över att det är just du som är min farfar.

Jag ska träffa dig så ofta jag kan, jag ska göra din tid till den bästa.

Puss jag älskar dig<3