bealinda

Det känns sorgligt att peace and love är över. I år har verkligen varit super kul!

Bäst var Volbeat! Roligast var Jerry Williams! Jag och Adam kommer kanske med på youtube också:)

Ben and jerrys har jag fortfarande inte ätit:( Men första doppet har blivit gjort:) Lite brun har jag dessutom blivit:)

Jag är förkyld, det suger:( Och snart är det dags att fylla 18 vilket betyder att jag borde börja plugga på körkortet lite mer! Men lat är jag, fyy:(

Nästa vecka börjar jag sommarjobba. Och jag har fått stipendium också:)

Vet inte vad jag ska säga mer. Super har peace and love varit iaf:)

Puss hejs<3

Igår var det ju meningen att vi skulle se på film, Män som hatar kvinnor men det var fullt så vi såg inget. Så vi sket i det och gick till discot istället. Dålig musik så vi gick direkt till campingen och kollade därute. Jag önskar faktist att jag hade köpt campingpass, kul att se alla människor!

Sedan gick vi tillbaka till bion för och kolla hur det var där nu. HAHA! Det var inte Män som hatar kvinnor som visades, det kan jag lova! Det var typ massa sex scener:P Bara massa olika sex scener som man kunde skratta åt:P Jaja:P

Nu sitter jag här, Emelie sover. Vad sägs om ett glas kallt vatten på henne?;)

Kom fast kommer väl snart, jag har inte kunnat sova för det:(

Puss hejs<3

Idag startade peace and love med sina tema dagar. Idag ska jag lösa ut mitt festivalpass och även hämta nycklarna till cyckelförrådet:)

Igår åkte jag, mamma och pappa till Kupolen för att "fönster shoppa" vilket resulterade i att jag kom hem med en kavel, en tröja, en klänning, en väska, en schal, ett par skor och en sån här sak att ha pengarna i:P Bra fönster shopping? NEJ!

Dessutom hatar solen mig, direkt jag går ut försvinner den. Fy så taskigt:(

PEACE!

Årets midsommar blev i Tansen i min aommarstuga med min underbara älskling.

Vi kollade väl på när stången restes och fikade med mamma, pappa, Emilia och farmor. Trevligt det.
På kvällen gick vi ner till sjön. Fint men så mycket knott! Sen kom de massa ungdomar som söp också, då gick vi.
Resten av kvällen spelade vi kort. Adam fuskade jätte mycket! De gjorde jag med:P Höhö:P

Det var en trevlig kväll i alla fall:) Jag älskar denna människa över allt annat på denna jorden<3

Nästa hållplats är peace and love, det ska bli kuuuuuuuuuuuuuuuuuuul:D<3

Puss hejs<3

Farmor är så stark. Hon tar det här med farfar så bra. Jag avundas henne, jag vill också vara så stark.

På midsommar åker jag och älskling till Tansen och min sommarstuga. Det ska bli trevligt det:)

Emilia går på fotbollskola nu. Kul att se:)

Mina vader gör ONT! Hela min krop är stel,  träningsvärk kallas det. Jag kan knappt gå

Puss hejs<3 Jag saknar dig fortfarande<3

Nu är jag hemma efter att ha varit hos farmor i ett dygn. Det känns så konstigt fortfarande. Allt påminner om honom.

JAG SAKNAR HONOM! Det gör mig galen:(

Puss hejs<3

Jag sitter i hans rum. Det regnar ute. Det är kallt.

Hans priser står här bredvid mig. Tre fina pokaler från 2003, 2005 och 2008. Tänk att bara för ett år sedan var det liv i honom och han åkte runt i sina fina bilar.
I en bokhylla här i rummet står det bilar. Det står även foton på hans barn. Anders, pappa och Tina(som dog alldeles för ung)
Vid fönstret finns det kort på oss barn barn och när han kör sin raggarbil. Han har en basker på sig. En skottsk rutig om ni fattar, med en blå tuss på.
Han ser så frisk ut. Han har ett fint leende på läpparna. Han ser så lycklig ut. Jag vet inte när kortet är taget, men den tiden saknar jag mer än någonsin nu när jag är här.

I rummet finns det även ett bröllopsfoto. De ser så lyckliga ut. Så stilig han var när han var ung:)
I garderoberna bakom mig ligger det massa av hans kläder. Hans skjortor och jeans.
Jag minns när han satt vid skrivbortet och tänkte, det står bakom mig.

Det är så tomt i huset nu. Jag är ledsen. Jag saknar grymt mycket, den saknaden kommer aldrig försvinna.

Jag älskar honom så grymt mycket, jag saknar så att det gör ont. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta<3

Om 3h(klockan är 21.35 nu) så är det en vecka sedan han somnade in.

Förlåt för upprepning, men det är såhär jag känner just nu. Jag räknar dagar och timmar och minuter. En sådan stark saknad som jag har nu är inte kul att känna:( I stort sett allt som jag gör nu påminer mig om honom.

Puss hejs<3

Jag är hemma hos farmor nu. Det känns konstigt. När jag kom hit förväntade jag mig att farfar skulle ligga i sängen här hemma, eller sitta vid köksbordet. Men han är inte här.

Han "sjuksäng" är nu borta. Det känns så tomt. Han har ju alltid varit här, i så många år har han varit här, men nu är han borta. Alla hans gamla mediciner och blöjor står i TV rummet. Det är mycket som ligger där. Jag har nog aldrig insett hur mycket du var tvungen att äta.

Jag vill att det här inte ska vara sant, jag vill ha en kram som bara farfar kan ge. Jag vill höra hans skratt och hans retsamma ord. Jag vill se han stå ute i garaget, meckandes med hans bilar. Hans oljiga händer.

Det är svårt att inse vad som har hänt. Jag inbillar mig att han fortfarande finns. Att det bara är en mardröm, och att jag kommer vakna och ha honom kvar.

Just nu är klockan 19.25. För exakt en vecka sedan satt jag på sjukhuset vid hans sida. Jag grät bara, jag önskar att jag hade ändrat på det.
Om 5h 10min är det en vecka sedan han somnade in. Klockan 00.35 den 6/6 2009 tog han sitt sista andetag. Det känns overkligt:(

Det känns så konstigt. Det känns inte som att det är sant. Jag önskar att jag hade ändrat på mig sista gången jag såg honom vid livet. Jag skäms lite. Jag vill vara stark, men jag är det inte. Jag är svag som fan. Jag skulle ha pratat med honom, tagit på honom. Men mitt svaga jag klarade inte det. Jag kunde bara gråta.

Jag är glad att jag tog på honom när han låg på sjukhuset efter att han somnat. Att jag åtminstonde då kunde göra det.

Jag älskar dig<3 Det är ofattbart att du inte är här. Jag saknar dig så. Det gör vi alla<3

Du var en betydelsefull människa som jag älskar och håller om<3 En förebild som jag aldrig glömmer<3 Det är tack vara dig jag står här idag, men jag önskar att du hade stått här vid mig<3
Sammtidigt inser jag att det är en befrielse för dig. Du led så, min stackars farfar:(

Puss hejs<3

Tankarna på dig farfar kommer och går. Jag har så svårt att förstå att du inte kommer finnas i Brötjärna längre. Du har ju alltid varit där, i garaget. Oljig om händerna och svart i ansiktet. Dina arbetskläder som luktade bil. Det går inte att glömma.

Jag saknar alla stunder med dig. Jag önskar mig tillbaka till tiden du var frisk. Då du log, du såg så olycklig ut i slutet. Men jag förstår dig, det var inte lätt det du gick egenom. Jag skulle inte önska min värsta fiende din smärta.

Jag önskar verkligen att jag hade tagit på dig på sjukhuset då du levde. Jag ångrar så att jag inte gjorde det. Det är en ånger som jag kommer få leva med i hela mitt liv.

Jag saknar dig så mycket! Jag gråter varje dag. De som ser mig ser mig inte som ledsen längre, men när jag är ensam så kommer tårarna.

Jag hoppas att du har det bra där du är nu. Jag vet inte vart jag tror att du är. Har du födds på nytt? Är du i himlen? Är din själ en skyddsängel till mig? Jag vet inte, jag har ingen tro. Men jag hoppas att du finns bland oss<3

Puss hejs<3

Idag har det varit full rulle för mig. Jag har gjort tre uppsättningar och en sminkning till 3bal tjejer. Det var hur kul som helst!
Jag fick panik lite innan den första kom. Jag blev att tänka på min farfar, var tvungen att slå bort tanken för att klara av detta. Men det gick bra!
Det blev väl lite panik med nålar, det fattades! Två utav tjejerna hade ändrat sig, och jag hade köpt in så mycket som jag hade räknat med när jag testade deras första planer. Men det gick precis! Jag har nu inte en enda nål kvar i lägenheten. Men det var det värt!

Frisyrena blev jätte fina:) Jag blev så nöjd med allihopa! Sminkningen blev också super fin:) Jag hoppas ni var nöjda<3


Saknaden är fortfarande stor efter dig. Jag älskar dig så mycket! Ändå kan jag känna att jag inte är så ledsen nu, och det skäms jag lite för. Men samtidigt har mitt sorgarbete varit igång ett bra tag, jag grät många många tårar innan du gick bort. Det är nog därför jag har tagit det ganska bra nu. De första dagarna var hemska, men nu är det rätt bra.


Jag hoppas du har det bra där du är nu. Jag saknar dig, jag önskar att jag fick ge dig en kram igen och fick berätta allt jag kände<3


Puss hejs<3

Fredag:
På lunch rasten ringde jag mamma. Hon berättade att farfar låg på Borlänge sjukhus och att läkarna sa att han inte skulle överleva helgen. På någon underligt vis lyckades jag trots denna hemska nyhet klippa och färga Amanda. Adam kom den ängeln och vi åkte till sjukhuset. Jag var verkligen inte beredd på vad jag skulle få se.

Han bara låg där. Han snarkade och var inte vid medvetandet. Det var hemskt för mig att se detta, jag var inte beredd på vad som mötte mig. Jag visste att det var illa, men jag trodde inte att det skulle vara såhär.

Jag grät mest när jag var där. Jag vågade knappt titta på honom. Vi kom 18.30 kanske, och lämnade honom 20.10. Under den tiden hade han bara snarkat.
Han fick uppehåll mellan sina snarkningar och andningar. Första gången fick jag panik. Jag trodde att han skulle dö mitt framför ögonen på mig. Men det skulle tydligen vara så, men det gjorde mig så rädd

Lördag:
Mamma skickar sms till Adam på morgonen och berättar att farfar fått somna in. Jag blir jätte ledsen. Mamma, pappa, Emilia och farmor kommer och hämtar mig och vi ska säga ett sista farväl till farfar innan han flyttas från avdelningen.

Han låg där helt lugn. De hade satt på honom en röd skjorta, jeans och skärp. Det såg ut som att han bara låg och sov. Det var nästan som att han hade ett leende på läpparna. Han var mycket mer lik sig då, när han låg där död än när han låg hemma och plågades. Han var så fin. Han såg mer levande ut nu när hanvar död än sängliggandes hemma i Brötjärna

Jag har aldrig någonsin sätt en död människa förut. Jag har aldrig någonsin känt på en död människa.

Jag kände på hans högra hand och arm. Han har arbetshänder. Det som skrämmer mig är att han är så kall. Jag känner på en blodådra på hans hand. Det var inte så hemskt ändå.

Innan vi lämnar honom vågar jag känna på hans ansikte. Han är orakad, hans hår är fjunit och lent, hans skin är kallt. Jag kramar honom. Jag kramar min döda farfar. Min älskade farfar som har en så stor plats i mitt hjärta.
Sedan lämnar vi honom, jag gråter när jag kramar honom. Det är min sista kram till honom. Jag kommer aldrig någonsin mer få se honom igen.




Nu i efterhand finns det så mycket jag vill ändra på.

Jag önskar att jag hade ringt honom mer hans sista tid. Jag visste att det betydde så mycket för honom, han blev så glad när jag ringde. Ändå var jag så upptagen med mig själv att jag knappt hann ringa. Jag kunde inte offra 10min, varannan, var tredje dag för att göra hans sista tid bättre.

Jag önskar att jag hade rört honom på sjukhuset när han levde. Jag önskar att jag hade gett honom en sista kram när
han väl levde. Jag önskar att jag hade bett Adam och farmor gått ut, så att jag hade fått 5min för mig själv och honom. Jag skulle ha pratat med honom. Jag skulle ha sagt hur mycket han betydde, att jag älskade honom. Att han hade varit så stark som kämpat och att han är världens bästa farfar.

Jag vill dra tillbaka tiden, till då du mådde bra. Då du busade med mig och jag tjiknade av skratt. Jag saknar dina starka armar. Dinha arbetshänder. Din retsamma ton. Jag saknar att se dig stå i garaget och mecka.

Jag minns att du såg min och Adams första puss. Du hade skjutsat mig till skyttet och Adam hade stått och väntat på mig ute. Efteråt hade du sett mig och han pussas. Du såg det första som hände mellan oss och var förskräckt. Du sa till farmor att nu så hade nog Belinda en fästman.

Mamma och pappa berättade om att du hade fått en dvd skiva i någon motortidning. Du och farmor hade ingen dvd spelare utan bara en vhs. Du stoppade in skivan i en cd spelare och hoppades på att få höra.

Jag minns på balen. Du hade gjort iordning bilen så fint, med kvistar och blad. Jag tror att du hade hoppats att du hade fått köra mig in till balen, i din fina bil. Jag var för kär för att se din önskan, jag önskar att jag hade sett den. Jag önskar att vi hade tagit din fina bil. Du hade varit så stolt!

Alltid på mina skolavslutningar har jag åkt runt i dina fina bilar. Jag var så stolt! Att det var just min älskade farfar som hade fixat dessa fina bilar. Du var så duktig med allt. Du var så stark och gjorde allt.

Jag önskar att jag kunde dra tillbaka tiden. Att jag hade tagit din fina bil till balen, att jag hade varit mer tacksam för allt du gett mig, att jag hade pratat med dig innan du dog och att jag hade kramat dig och berättat hur mycket du betydde för mig.

Jag gråter när jag skriver det här. Jag saknar honom så mycket. Jag har hoppats på ett mirakel, att du ska bli frisk. Att du fortfarande ska leva. Jag älskar dig så mycket!
Jag fick känna dig i 17år, 10månader och 2dagar. Det är en så stor bit i mitt hjärta som du har tagit med dig. Jag älskar dig, varför sa jag det aldrig?

Du gjorde din första operation mot cansern 2001, jag var rädd när jag träffade dig på sjukhuset. Det var så mycket slangar in i dig. 
Det är 8 år sedan hans första operation. Jag var 10 år då. Emilia var inte äns född, Dennis var 4år.
Jag hade farfar för mig själv i 6år innan Dennis kom. Helt för mig själv. Jag var mycket hos dom i Brötjärna. Jag älskade sommrarna då jag fick sova över och hade farmor och farfar för mig själv.

Jag vet att farfar tycker jätte mycket om mig, kanske lite mer än alla andra barnbarn. När han var som mest drogad hemma var det mig han ropade efter och drömmde om. Ingen annan utan det var mig han ropade efter. Jag tar det som att det var något speciellt med mig. Och min farfar är så speciell för mig<3

Det var 8år sedan, jag ska vara glad att han levt så länge. 8år är lång tid, det kunde ha gått fortare. Han kunde ha dött samma år som det hände. Då hade Emilia aldrig fått träffa farfar.

Jag ska vara så glad över att han har hållt sig kvar vid livet. Hans liv har varit svårt de senaste åren men han har alltid kämpat. Det sista halvåret har varit ett helvete för honom.
Men varje gång vi har kommit på besök har han kämpat för att hålla sig vaken och sitta med oss och fikat. Han har kämpat så mycket.

All den smärta han har fått uthårda skulle jag inte önska mig värsta fiende. Jag önskar att han hade fått sluppit all smärta. Hans sista vecka höll han på att krypa ur skinnet av smärta sa farmor, jag fick aldrig se det.

Men jag såg han på sjukhuset. Då låg han så lugnt och fint, helt utan smärta. Han hade det bra hans sista timmar vid livet. Han kände ingen smärta, han var så lugn.

Nu i efterhand så var det jag såg på sjukhuset inte så hemskt. Han njöt av det. Han skulle äntligen få dö och slippa all smärta han uthärdat. Han var värd att slippa den. Han var en arbetsmyra, han ville arbeta. Att ligga i sängen var så hemskt för honom. Han ville ju så mycket. Han ville vara i garaget, det var hans hem. Han älskade det. Han älskar fina bilar.

Jag ska vara lycklig att han levde i 8år, att jag fick känna han i nästan 18 år. Jag önskar att han hade fått sett mig ta körkortet, som han betalat. Sammtidigt vill jag inte låta han uthärda mer smärta.

Han kände ingen smärta när han dog. Nu är han i en bättre värld.

Jag tänkte på en sak, om han kanske blivit nöjd med sitt liv när jag besökte honom på sjukhuset. Att han kanske låg och kämpade då också för att få träffa mig. Farmor berättade ju att jag var där, och även om han inte verkade förstå så hörde han och visste att jag var där. Bara 4h 25min efter att jag lämnade honom somnade han föralltid. Jag lämnade honom 20.10 5/6-09, han dog 00.35 6/6-09
Var han nöjd då? Han slapp smärta och fick träffa mig en sista gång vid livet. Jag hoppas att det gjorde honom nöjd att jag var där. Jag ångrar verkligen inte att jag var till sjukhuset och träffade honom en sista gång, men jag önskar att jag ahde fått en till gång innan han hade somnat. Jag önskar att jag gjorde honom lycklig, lika lycklig som han har gjort mig.

Det jag såg på sjukhuset var en nöjd farfar. Han hade levt sitt liv och hans tid på jorden var ute. Han hade kämpat så mycket. Jag älskar den här personen grymt mycket. Jag önskar han all lycka. Jag saknar honom och jag kommer aldrig någonsin glömma den han var.

Han var min farfar. En person att se upp till. En som alltid har fått mig att skratta. Min busiga, underbara farfar. Han som kämpade in i det sista. En person som jag alltid kommer älska.

Jag är lyckligt lottad att jag fick se honom en sista gång. Att jag fått lära känna denna underbara person. Han är på ett bättre ställe nu. Men gud som jag saknar honom nu:(

Puss hejs<3 Farfar jag älskar dig glöm aldrig det<3

Just nu är jag i en sån här hopplös situation då jag inte sover ordentligt och maten slarvas det med. Jag tränar inte, utan jag sitter bara här och degar. GUD VAD LAT JAG ÄR!
Jag borde skärpa till mig nu. Att jag inte får tillräckligt med sömn är inte bra. Att jag slarvar med maten är inte heller bra! Att jag inte tränar är inte bra! Att jag sedan har praktik och jobbar väldigt hårt är i det här sammanhanget inge bra.
Huvudvärk har jag varje dag, det är inget jag brukar ha! Varför skärper jag inte till mig?
Jag har en känsla av att min kropp kommer säga NEEEEEJ! snart. Det har hänt så många gånger förut, ändå lär jag mig inget av det.

Klockan är snart 23. Och vet ni vad jag ska göra nu? DUSCHA! Rulla upp håret! Eppilera! Ni hör ju själva hur bra planerat jag har. Dessutom måste jag köra dammsugaren imorgon och även moppa golv. Och det ska göras på morgonen...

Jag är så hopplös i detta just nu, och vad gör jag istället för att duscha då? Jo bloggar! Herre gud...

Idag har jag haft två stycken färg modeller. Det gick jätte bra med båda:) Adams farmor hade virrat till det idag också, och jag har grymt dåligt samvete över detta! Jag gjorde inget fel men har ändå dåligt sammvete.

Nu ska jag duscha, fyy Belinda!


Puss hejs<3

Idag har det varit full rulle på apun. Jag hade två modeller, en klipp och färg och en färg. Jag hade min luchrast, men det var all ledig tid jag fick.

Resultaten blev bra iaf:) Dessutom fick jag ju träffa två underbara tjejer som jag inte träffat på länge, det var kul:)

Idag köpte jag dessutom mitt rosa paraply:D Så ser ni nått rosa gå fram i regnet så är det garanterat jag:D

Jag borde verkligen städa min lägenhet, vill inte att min älskling ska se den även fast han sett min lägenhet stökig många många gånger!

Imorgon måste jag dessutom baka. Jag är rädd för min ugn:S Brandvaranaren ska ner innan jag änvänder den, det kan jag lova! Så om ni hör om en brand i Borlänge imorgon så är det min lägenhet det handlar om.

Jag saknar min älskling otroligt jätte mycket just nu<3

Puss hejs<3

Idag har jag klippt pappa och färgat Fabbe, även Davva skulle ha färgat sig men så blev det tydligen inte:/ Men men.

På lunchen var jag till Kupolen och lämnade tillbaka min skit telefon. Det blev stressigt som fan, det var en före mig som bara krånglade hela tiden. Fy

Dessutom har jag hittat på ett knall rosa paraply som jag bara MÅSTE köpa, är helt kär i det:)

Just nu är jag helt fast vid mamma mia låtar, jag kan inte sluta lyssna. Och jag sitter och sjunger i min förfärliga sångröst, stackars grannar, fast dom har inte klagat än så då får som skylla sig själva:P

Här skulle det in en länk, men det ville inte bloggen:/


Puss hejs<3

Idag var en väldigt död dag på salongen. Det fanns inte så mycket att göra, så jag fick ta en docka. Och FY vad tråkigt det är att hålla på att fixa med en docka!

Emelie kom iaf till salongen och klippte sig idag, fin blev hon:)

Imorgon har jag troligtvis en klipp och två färger. Det ser jag fram emot:)

Och jag känner mig så duktig att jag cyklade till stan idag:D
Okey då, jag snoozade i 40min och missade bussen, ja det är väl sanningen till att jag fick cykeln....men säg det inte till någon, säg bara att jag var jätte duktig;)

Dessutom cyklade jag till Dollarstore idag och köpte lite grejer:)

Nu ska jag göra nudlar;)

Puss hejs<3