Fan:(
Jag sitter och lyssnar på filippinska låtar. Minnen flyger förbi, min saknad växer.
Jag förbannar mig själv för att jag inte åkte hem. Nu är det försent. Jag måste vinna en miljon om ja ska ha råd.
Men jag hade faktist en chans, men du sabbade den totalt. Det känns taskigt och jag känner mig fortfarande lite bedragen. Om du hade sagt i tid kunde jag åkt ensam. Nu kom det som en kniv i ryggen och om jag hade fått reda på det tidigare hade jag absolut beställt biljetten!
http://www.youtube.com/watch?v=3Pl2kve4C_0&feature=related
En väldigt fin filippinsk låt. Han sjunger om en tjej som tvingas jobba på gatan för att få råd med mat till sina barn. Det är vanligt förkommande i filippinerna. Det tycker jag är synd.
Sammhället är inte jämstält. I stort sett så jobbar mannen och kvinnan är hemma med barnen och tar hand om huset. Familjer har inte råd med att alla barn ska få en utbildning, därför går pojkarna i skolan och flickorna hjälper till hemma. Flickorna står utan utbildningen och kan inte bli något. Det är så det är.
Trots fattigdomen så charmar Filippinerna mycket mer än sverige. Vi i sverige är bortskämda. Hur bortskämda som helst. Vi vill bara ha mer och mer och mer. I Filippinerna är man nöjd för allt man kan få.
Jag kan berätta en historia om en liten pojke jag träffade:
Jag och mamma skulle gå och äta på donken. Där utanför stod en pojke, kanske 9år gammal och sålde halsband som han hade gjort av lila blommor. Han ville inte ha mycket pengar för det.
Vi hade inte så mycket små pengar och gav honom en peng som motsvarar ca 20kr. Han blev förstummad. Han kunde inte ta emot pengarna. När vi gick och han stod där och kunde inte förstå vad han höll i sina händer. Så mycket hade han aldrig fått i hela sitt liv. "Gud bless you, gud bless you" sa han gång på gång.
Hade man gett en svensk 9årig en tjuga hade han gått och köpt lite godis direkt och det hade inte betytt något. Denna pojke skulle ha köpt något riktigt värdefullt för honom. Han skulle lagt ner omtanke, verkligen tänkt igenom det och inte något som skulle vara uppätet inom en timme.
Det är en stor charm för mig. Dessutom är det så stark sammanhållning mellan alla och alla har sån respekt. Jag älskar det. Jag saknar det. Jag önskar att jag var där. Jag önskar så innerligt att jag var där. Känna värmen från alla underbara människor.
Den som ger mig en biljett kommer jag vara evigt tacksam till. Jag kommer älska den personen förevigt<3
Puss hejs<3
Jag förbannar mig själv för att jag inte åkte hem. Nu är det försent. Jag måste vinna en miljon om ja ska ha råd.
Men jag hade faktist en chans, men du sabbade den totalt. Det känns taskigt och jag känner mig fortfarande lite bedragen. Om du hade sagt i tid kunde jag åkt ensam. Nu kom det som en kniv i ryggen och om jag hade fått reda på det tidigare hade jag absolut beställt biljetten!
http://www.youtube.com/watch?v=3Pl2kve4C_0&feature=related
En väldigt fin filippinsk låt. Han sjunger om en tjej som tvingas jobba på gatan för att få råd med mat till sina barn. Det är vanligt förkommande i filippinerna. Det tycker jag är synd.
Sammhället är inte jämstält. I stort sett så jobbar mannen och kvinnan är hemma med barnen och tar hand om huset. Familjer har inte råd med att alla barn ska få en utbildning, därför går pojkarna i skolan och flickorna hjälper till hemma. Flickorna står utan utbildningen och kan inte bli något. Det är så det är.
Trots fattigdomen så charmar Filippinerna mycket mer än sverige. Vi i sverige är bortskämda. Hur bortskämda som helst. Vi vill bara ha mer och mer och mer. I Filippinerna är man nöjd för allt man kan få.
Jag kan berätta en historia om en liten pojke jag träffade:
Jag och mamma skulle gå och äta på donken. Där utanför stod en pojke, kanske 9år gammal och sålde halsband som han hade gjort av lila blommor. Han ville inte ha mycket pengar för det.
Vi hade inte så mycket små pengar och gav honom en peng som motsvarar ca 20kr. Han blev förstummad. Han kunde inte ta emot pengarna. När vi gick och han stod där och kunde inte förstå vad han höll i sina händer. Så mycket hade han aldrig fått i hela sitt liv. "Gud bless you, gud bless you" sa han gång på gång.
Hade man gett en svensk 9årig en tjuga hade han gått och köpt lite godis direkt och det hade inte betytt något. Denna pojke skulle ha köpt något riktigt värdefullt för honom. Han skulle lagt ner omtanke, verkligen tänkt igenom det och inte något som skulle vara uppätet inom en timme.
Det är en stor charm för mig. Dessutom är det så stark sammanhållning mellan alla och alla har sån respekt. Jag älskar det. Jag saknar det. Jag önskar att jag var där. Jag önskar så innerligt att jag var där. Känna värmen från alla underbara människor.
Den som ger mig en biljett kommer jag vara evigt tacksam till. Jag kommer älska den personen förevigt<3
Puss hejs<3
Kommentarer
Trackback
