Förväntan
Jag är hemma hos farmor nu. Det känns konstigt. När jag kom hit förväntade jag mig att farfar skulle ligga i sängen här hemma, eller sitta vid köksbordet. Men han är inte här.
Han "sjuksäng" är nu borta. Det känns så tomt. Han har ju alltid varit här, i så många år har han varit här, men nu är han borta. Alla hans gamla mediciner och blöjor står i TV rummet. Det är mycket som ligger där. Jag har nog aldrig insett hur mycket du var tvungen att äta.
Jag vill att det här inte ska vara sant, jag vill ha en kram som bara farfar kan ge. Jag vill höra hans skratt och hans retsamma ord. Jag vill se han stå ute i garaget, meckandes med hans bilar. Hans oljiga händer.
Det är svårt att inse vad som har hänt. Jag inbillar mig att han fortfarande finns. Att det bara är en mardröm, och att jag kommer vakna och ha honom kvar.
Just nu är klockan 19.25. För exakt en vecka sedan satt jag på sjukhuset vid hans sida. Jag grät bara, jag önskar att jag hade ändrat på det.
Om 5h 10min är det en vecka sedan han somnade in. Klockan 00.35 den 6/6 2009 tog han sitt sista andetag. Det känns overkligt:(
Det känns så konstigt. Det känns inte som att det är sant. Jag önskar att jag hade ändrat på mig sista gången jag såg honom vid livet. Jag skäms lite. Jag vill vara stark, men jag är det inte. Jag är svag som fan. Jag skulle ha pratat med honom, tagit på honom. Men mitt svaga jag klarade inte det. Jag kunde bara gråta.
Jag är glad att jag tog på honom när han låg på sjukhuset efter att han somnat. Att jag åtminstonde då kunde göra det.
Jag älskar dig<3 Det är ofattbart att du inte är här. Jag saknar dig så. Det gör vi alla<3
Du var en betydelsefull människa som jag älskar och håller om<3 En förebild som jag aldrig glömmer<3 Det är tack vara dig jag står här idag, men jag önskar att du hade stått här vid mig<3
Sammtidigt inser jag att det är en befrielse för dig. Du led så, min stackars farfar:(
Puss hejs<3
Han "sjuksäng" är nu borta. Det känns så tomt. Han har ju alltid varit här, i så många år har han varit här, men nu är han borta. Alla hans gamla mediciner och blöjor står i TV rummet. Det är mycket som ligger där. Jag har nog aldrig insett hur mycket du var tvungen att äta.
Jag vill att det här inte ska vara sant, jag vill ha en kram som bara farfar kan ge. Jag vill höra hans skratt och hans retsamma ord. Jag vill se han stå ute i garaget, meckandes med hans bilar. Hans oljiga händer.
Det är svårt att inse vad som har hänt. Jag inbillar mig att han fortfarande finns. Att det bara är en mardröm, och att jag kommer vakna och ha honom kvar.
Just nu är klockan 19.25. För exakt en vecka sedan satt jag på sjukhuset vid hans sida. Jag grät bara, jag önskar att jag hade ändrat på det.
Om 5h 10min är det en vecka sedan han somnade in. Klockan 00.35 den 6/6 2009 tog han sitt sista andetag. Det känns overkligt:(
Det känns så konstigt. Det känns inte som att det är sant. Jag önskar att jag hade ändrat på mig sista gången jag såg honom vid livet. Jag skäms lite. Jag vill vara stark, men jag är det inte. Jag är svag som fan. Jag skulle ha pratat med honom, tagit på honom. Men mitt svaga jag klarade inte det. Jag kunde bara gråta.
Jag är glad att jag tog på honom när han låg på sjukhuset efter att han somnat. Att jag åtminstonde då kunde göra det.
Jag älskar dig<3 Det är ofattbart att du inte är här. Jag saknar dig så. Det gör vi alla<3
Du var en betydelsefull människa som jag älskar och håller om<3 En förebild som jag aldrig glömmer<3 Det är tack vara dig jag står här idag, men jag önskar att du hade stått här vid mig<3
Sammtidigt inser jag att det är en befrielse för dig. Du led så, min stackars farfar:(
Puss hejs<3
Kommentarer
Trackback
