Tankarna kommer och går

Tankarna på dig farfar kommer och går. Jag har så svårt att förstå att du inte kommer finnas i Brötjärna längre. Du har ju alltid varit där, i garaget. Oljig om händerna och svart i ansiktet. Dina arbetskläder som luktade bil. Det går inte att glömma.

Jag saknar alla stunder med dig. Jag önskar mig tillbaka till tiden du var frisk. Då du log, du såg så olycklig ut i slutet. Men jag förstår dig, det var inte lätt det du gick egenom. Jag skulle inte önska min värsta fiende din smärta.

Jag önskar verkligen att jag hade tagit på dig på sjukhuset då du levde. Jag ångrar så att jag inte gjorde det. Det är en ånger som jag kommer få leva med i hela mitt liv.

Jag saknar dig så mycket! Jag gråter varje dag. De som ser mig ser mig inte som ledsen längre, men när jag är ensam så kommer tårarna.

Jag hoppas att du har det bra där du är nu. Jag vet inte vart jag tror att du är. Har du födds på nytt? Är du i himlen? Är din själ en skyddsängel till mig? Jag vet inte, jag har ingen tro. Men jag hoppas att du finns bland oss<3

Puss hejs<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0