Har du inte haft sönder mig tillräckligt?

Det gör ont, ont, ont, ont....

Sanningen var kanske inte den jag ville höra. Jag känner mig lurad, men nu är allt försent. Allt är förstört, jag trodde du inte kunde ha sönder mig mer än vad du redan gjort, men tydligen så var det så.

Du sa uppehåll, det betydde att det fanns en chans. Men det var slut. Det var bekvämast för dig att säga så, sen hur det blev med mig och hur jag kände var skit i samma. Du gav mig hopp....hopp som inte fanns...


Jag försökte dränka mina bekymmer igår, eller ja, blöta ner dom lite iaf. Det var iaf mycket mycket trevligt!
Det blev fest i Falun, Carl den ängeln drog med mig dit. Mycket trevligt folk var det och med lite alkohol i kroppen blev det trevligare:)

Jag behövde verkligen det här.

På min arm står nu 3msn adresser och ett telefon nr. Mitt knä gör lite ont, men det är B:s fel. Trevligt var det, men såklart kom tankarna under kvällen...

Jag vaknade upp i Djurmo. Carl tog några kort på mig till sitt skolarbete och sedan stack jag iväg till Borlänge för att vara med Sandra. Var på kupolen lite och åkte sedan hem till mig för att färga håret på henne. Söt som få:)


Nu sitter jag ensam här. Tankarna flyger hit och dit. Jag kan fortfarande inte äta. Jag har gått ner 5kg sen det tog slut, alltså på 9dagar. Jag vill bara spy...
Att sova känns omöjligt. Allt känns bara piss.


Du var den sista jag trodde skulle göra så här, du var ju en nallebjörn...

Hade jag verkligen så fel om dig?
Du kan gå vidare direkt, medans jag står kvar....

Puss hejs<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0